sandranord

Hur konstigt känns inte det då? 1 månad kvar som au pair. 15 december landar jag på svensk mark igen, känns inte som om det var länge sen jag sprang runt på frankfurts flygplats och virrade. Herre Gud vad tiden går fort, jag vet inte om jag är redo för att komma hem.. Kommer allting verkligen bli exakt som allt var när jag lämna det? E de bra eller dåligt?

Om exakt 1 månad kommer jag stå på Tampa flygplats och vinka av familjen, det värker i mitt hjärta att behöva säga hejdå till min hostfamilj. Jag har kommit dom så nära, visst har vi haft våra up's and down's men jag tror på något sätt att det kanske stärkte starkare band. Max and Jack känns som två bröder för mig och Ana & Steve som två nära vänner, alla mina vänner som kommit och gått under mitt år här har fåttt mig att inse hur mycket man borde uppskatta och inte ta sina kära för givet...

Jag är jätte glad över att få komma hem! Spendera julen hemmma! Krama om alla! Men när jag lämnade Sverige visste jag att jag skulle komma tillbaka till mitt hem och alla nära igen. Att säga hej då här är lite mer permanent, även om man kommer och hälsar på är det väldigt olika.

Mitt år som au pair blev inget som jag tänkte mig. På ett bra sätt dock.. Varje fredag dom senaste månaderna har jag gått på engelska kurs, jag har fått skriva uppsatser om olika ämnen. I fredags var min sista klass och min sista uppstats var inlämnad, jag skrev om mitt au pair år. Här är några rader som jag skrev som jag gärna delar med mig;

"My ten months here in Florida has been fun, challenging, scary, adventuring and successful. Their been moments that's been very tough and hard, I've missed my family and friends in Sweden more than I thought I would do"

" During my time here I've seen places I never thought I would see and met people from all around the world that I didn't thought I would meet. It's been such an amazing adventure and I'm very thankful that I decided to pursure whats been my dream for about five years. The experience that I have with me will be a benefit for the rest of my life. Im greatful that my destiny brought me to where I am today, where I stand much stronher and wiser than I did before I came. So to say good bye to all new friends and family will be very hard on me so instead of saying good bye I will say See You Later...."

"I know my journey through life has only started and so far I'm proud of what I have accomplished and eager to start my next chapter. I don't know the titile of my book yet but I'm more that excited to find out"

Det är bara lite av min 7 sidors långa uppstats, hahaha.. Men det var himla kul och skriva allt måste jag säga! Hoppas alla ni mår bra! I helgen åker jag iväg :) Hörs på måndag igen! Kraaaam!!

Kärlek.

Sandy..



Gonatt vänner....